Vad beror ätstörningar på?

Det finns olika former av ätsvårigheter och en del går att arbeta med som förälder på egen hand för att gynna en god matutveckling hos sitt barn, medan en del ätsvårigheter kräver medicinsk hjälp. Det är viktigt att vara medveten om att en del ätsvårigheter inte behöver innebära medicinska svårigheter/komplikationer hos barnet. Det finns kliniska riskfaktorer som kan inverka på barns ätsvårigheter. Det kan röra sig om prematur födsel (innan graviditetsvecka 37), låg födelsevikt (under 2500 gram), medfödd hjärtsjukdom, sjukdomstillstånd som påverkar organ och matsmältningssystem, etc. Dessa är yttre faktorer som är svåra att påverka och ansvaret ligger inte alltid hos föräldrarna som ofta skuldbelägger sig själva när barnet är selektiv/har ätsvårigheter. 

       “Det finns kliniska riskfaktorer som kan inverka på barns ätsvårigheter”

Exempel på tillfällen då det kan vara aktuellt att söka vård för sitt barn är när barnet har motoriska svårigheter (svårt att tugga, barnet har svårt att behålla mat i munnen, återkommande lunginflammation, etc) eller sensoriska svårigheter (obehagskänsla rörande mat som dess konsistens, temperatur, smak, etc). Dessa faktorer är dock bland annat kopplat till barnets ätutveckling och kan vara naturliga problem. Det är bra att vara uppmärksam på om det är ätbeteenden som avviker från det förväntade förloppet då förväntningarna på ätandet ibland inte överensstämma med barnets utveckling. För att ta reda på vart barnet befinner sig i sin ätutveckling behöver man vara lyhörd eller söka hjälp.

Här förklarar vi förloppet i ätutvecklingen: 

Nyfödd 

Ätandet regleras av reflexer så sväljning sker per automatik när vätska når barnets svalg. Barnet suger instinktivt när det presenteras för bröst eller flaska. 

4-6 månader

Barnet går över till ett mer viljestyrt ätande vilket kan tolkas som att barnet är svårare att mata via bröst eller flaska. Barnet är redo för att smaka och hantera mjuka konsistenser och kan styra tungan fram och tillbaka. 

6-8 månader

Barnet kan nu bearbeta mat med fastare textur, men blandade konsistenser kan vara svårt till en början. Kräkreflexen utlöses längre fram i munnen vilket innebär att hosta/kväljningar provoceras enklare. Med tiden när barnet vänjer sig vid blandade konsistenser flyttas kräkreflexen längre bak och kväljningarna och hulkningarna blir mindre. 

8-10 månader

Barnet är allt mer självständig i sitt ätande och har en ökad kroppskontroll. Bland annat har barnet en ökad kontroll över både läppar och tunga. Barnet kan nu själv plocka upp mat och föra till munnen. 

12-15 månader

Nu kan barnet äta och dricka helt på egen hand och kan dela en gemensam måltid med familjen. 

Psykosociala faktorer som gör att barnet har ätsvårigheter är faktorer som du som förälder kan fundera över och påverka mer än de tidigare nämnda orsakerna. Exempel på dessa kan vara att man serverar mat som inte är passande för barnets ålder (läs ovan för att bedöma detta) eller stress/press/förväntningar som barnet känner av under måltider vilka både kan vara för höga och för låga. Det är även viktigt att vara medveten om att barn har en medfödd misstänksamhet mot ny och främmande mat dvs neofobi och uppstår vanligen runt två års ålder. Detta är en tålmodig period och barnet behöver exponeras flera gånger för ett livsmedel innan det accepteras. Utöver nya råvaror har barn även svårt för en del smaker som bittert, beskt och syrligt.

Skriven av:

Sara Wärmström jobbar sedan 2019 som legitimerad dietist. Hennes expertområde är nutrition under graviditet och amning.

LADDA NER POOW The food hero